Hej mina vänner!
Händelserika dagar bidrar till en trött resenär.
Igår blev det mycket riktigt lägenhetskoll och beachhandboll. Vi kan börja den förstnämnda. Lägenheterna jag har sett har jag hittat via gumtree.com.au, jag har tittat efter delade rum. Alltså hade jag tänkt att innan jag har fått jobb så ska jag dela rum i en lägenhet med många andra för att hålla ner priset. Men vissa gränser finns det...
Lägenheten jag kollade på igår låg abolut mitt inne i stan (tänk er fontänerna på Gustav Adolfs torg) och när jag stod utanför byggnaden var jag full med hopp då det var fräscht, säkert och med 24/7 reception vid ingången. FANCY tänkte jag.
Det var absolut katastrof. De hade tryckt in 3 st i ett rum på ca 10 kvm. En vanlig säng (som lyckliga jag skulle få sova i) och sedan en våningssäng. Han som visade mig runt som bodde själv i ett annat rum brevid lådan där min framtida säng stod, var en otrevlig indisk pojke som jag hade kunnat bära runt i mitt solglasögon fodral. JAG FICK PANIK! Förutom compact living var inte det en kvadrat centimenter på heltäckningsmattan som inte hade en fläck, stället luktade gammal kamel och det var inte en hel möbel i lägenheten.
Var detta det jag skulle ha råd med?
Jag fick göra något radikalt, jag ringde hyresvärden för huset jag och Jojji kollat på dagen före och jag bestämde snabbt för att ta den. 7000:- i månaden och mindre än mitt flickrum, KANON!
Efter det körde vi till en väldans fart till Manly och där spelade jag beachhandboll, så roligt även om vinet kvällen innan tog ut sin rätt.
När det var färdigspelat satte Jojji mig på färjan in till stan. Där gick jag upp till Operahuset, njöt och satte mig sedan i en taxi för att åka till mitt hostel.
Att komma själv till ett hostel är lite svårt, speciellt det här som många bor länge på. Jag bor med två fransyskor och en irlänska. De har varit här i 3 resepektive 6 månader. Då är liksom gruppen här ganska sammansvetsad men jag ska nog slå mig. De är jätte trevliga.
Idag vaknade jag upp 06.30 svettig som en lök och pigg som en räka. Tog på mig träningskläderna, la eventuella taxipengar i skon och skrev ner vägbeskrivning. Letade upp stället som jag ska göra min utbildning på imorgon, gick runt i stan och köpte vatten och 7/11 macka som avnjöts i Hyde Park. Solen strålade och jag njöt.
Sen tillbaka på hostlet tog jag en dusch och begav mig ut igen för att gå till banken och skatta bankkort och tax number. Båda gick bra och nästa vecka dimper där ner ett rosa kontokort i min brevlåda på 125 Abercrombie road.
Att komma såhär som jag till en ny stad, att inte veta något och att försöka förstå systemet här är svårt. Varje lite steg och varje handligen är grunden till livet jag ska ha här. Allt är en del av helheten, de gör de här uppförsbackarna lite lättare att besegra.
Efter att jag hade varit ute och gått i cirka 10 timmar, sov jag lite och sen kom fransyskan Betty hem från jobb och vi gick och köpte Thaimat som vi avnjöt på hostelets takterass tills att det blev typ storm.
Nu ligger vi på rummet, tar det lungt och snackar. Jag ska ju på utbildning imorgon (RSA) så jag behöver vara utsövd.
Puss på er, det blir tyvärr inga bilder idag för att internet på rummet är väldigt dåligt!
Er Joanna
Igår blev det mycket riktigt lägenhetskoll och beachhandboll. Vi kan börja den förstnämnda. Lägenheterna jag har sett har jag hittat via gumtree.com.au, jag har tittat efter delade rum. Alltså hade jag tänkt att innan jag har fått jobb så ska jag dela rum i en lägenhet med många andra för att hålla ner priset. Men vissa gränser finns det...
Lägenheten jag kollade på igår låg abolut mitt inne i stan (tänk er fontänerna på Gustav Adolfs torg) och när jag stod utanför byggnaden var jag full med hopp då det var fräscht, säkert och med 24/7 reception vid ingången. FANCY tänkte jag.
Det var absolut katastrof. De hade tryckt in 3 st i ett rum på ca 10 kvm. En vanlig säng (som lyckliga jag skulle få sova i) och sedan en våningssäng. Han som visade mig runt som bodde själv i ett annat rum brevid lådan där min framtida säng stod, var en otrevlig indisk pojke som jag hade kunnat bära runt i mitt solglasögon fodral. JAG FICK PANIK! Förutom compact living var inte det en kvadrat centimenter på heltäckningsmattan som inte hade en fläck, stället luktade gammal kamel och det var inte en hel möbel i lägenheten.
Var detta det jag skulle ha råd med?
Jag fick göra något radikalt, jag ringde hyresvärden för huset jag och Jojji kollat på dagen före och jag bestämde snabbt för att ta den. 7000:- i månaden och mindre än mitt flickrum, KANON!
Efter det körde vi till en väldans fart till Manly och där spelade jag beachhandboll, så roligt även om vinet kvällen innan tog ut sin rätt.
När det var färdigspelat satte Jojji mig på färjan in till stan. Där gick jag upp till Operahuset, njöt och satte mig sedan i en taxi för att åka till mitt hostel.
Att komma själv till ett hostel är lite svårt, speciellt det här som många bor länge på. Jag bor med två fransyskor och en irlänska. De har varit här i 3 resepektive 6 månader. Då är liksom gruppen här ganska sammansvetsad men jag ska nog slå mig. De är jätte trevliga.
Idag vaknade jag upp 06.30 svettig som en lök och pigg som en räka. Tog på mig träningskläderna, la eventuella taxipengar i skon och skrev ner vägbeskrivning. Letade upp stället som jag ska göra min utbildning på imorgon, gick runt i stan och köpte vatten och 7/11 macka som avnjöts i Hyde Park. Solen strålade och jag njöt.
Sen tillbaka på hostlet tog jag en dusch och begav mig ut igen för att gå till banken och skatta bankkort och tax number. Båda gick bra och nästa vecka dimper där ner ett rosa kontokort i min brevlåda på 125 Abercrombie road.
Att komma såhär som jag till en ny stad, att inte veta något och att försöka förstå systemet här är svårt. Varje lite steg och varje handligen är grunden till livet jag ska ha här. Allt är en del av helheten, de gör de här uppförsbackarna lite lättare att besegra.
Efter att jag hade varit ute och gått i cirka 10 timmar, sov jag lite och sen kom fransyskan Betty hem från jobb och vi gick och köpte Thaimat som vi avnjöt på hostelets takterass tills att det blev typ storm.
Nu ligger vi på rummet, tar det lungt och snackar. Jag ska ju på utbildning imorgon (RSA) så jag behöver vara utsövd.
Puss på er, det blir tyvärr inga bilder idag för att internet på rummet är väldigt dåligt!
Er Joanna
Första dagarna
Hej alla glada!
Ska vi börja med morgondagen?
Igår åkte jag och Jojji in till stan efter att hon hade slutat jobb. På schemat stod lägenhetsvisning och vi fick tittat på två stycken. Ja, jag vet inte vad jag ska säga. SVINDYRT, orent och jättebra läge. Jag ska återkomma till landlorden vilket jag gjort men här i Aussie är man inte jätte effektiv.
Efter att vi varit på visning åkte vi till ett köpcenter och delade ut lite CV. Det var spännande, speciellt när man övertygar butiksbiträde att om man får jobba en dag gratis kommer de aldrig låta en gå. Ja, vi får se efter helgen hur det gick.
Efter lite sushilunch på köpcentrat drog vi vidare till handbollsträningen, som tyvärr var inställd med det var trevlig att träffa tjejerna. Istället för träning fixade tacos middag så alla blev nöjda tillslut.
Idag tog jag en löparrunda till Jojjis jobb ( som är ett 24/7 gym) tränade lite där sen stack vi hem till Jojji och hälsade på hennes faster och hundar, som tyvärr inte verkade tycka om mig...hehe...
När vi kom hem satt jag i timmar (känns det som) och letade boende, jobb, boende och lite jobb. Sen behövdw jag en paus i det så Jojji, Janne och jag drog ner till Palm beach i Northen Beaches och plaskade i vattnet. UNDERBART! Jag har längtat efter att få se "Sydney Beaches".
Nu sitter vi ute i trädgården, lyssnar på muik och dricker vin. Mysigt!
Imorgon ska jag checka in på hostel i King Cross och spela beachhandboll, båda ska bli roliga. Allting är ju påväg mot ett äventyr!
Påväg mot nya äventyr tillsammans
Sydney traffic, inte som LA eller Joburg men attans här går det undan
Fina gator i Sydney
UNDERBART
Jojji med modekorrekt kjol
Jojji och Janne
Bitchen kommer till beachen
Fin natur och fin Janne-baksida
Lite fattig text idag men jag är nog fortfarande jetlaggad.
Puss på er!
Joanna
Ska vi börja med morgondagen?
Igår åkte jag och Jojji in till stan efter att hon hade slutat jobb. På schemat stod lägenhetsvisning och vi fick tittat på två stycken. Ja, jag vet inte vad jag ska säga. SVINDYRT, orent och jättebra läge. Jag ska återkomma till landlorden vilket jag gjort men här i Aussie är man inte jätte effektiv.
Efter att vi varit på visning åkte vi till ett köpcenter och delade ut lite CV. Det var spännande, speciellt när man övertygar butiksbiträde att om man får jobba en dag gratis kommer de aldrig låta en gå. Ja, vi får se efter helgen hur det gick.
Efter lite sushilunch på köpcentrat drog vi vidare till handbollsträningen, som tyvärr var inställd med det var trevlig att träffa tjejerna. Istället för träning fixade tacos middag så alla blev nöjda tillslut.
Idag tog jag en löparrunda till Jojjis jobb ( som är ett 24/7 gym) tränade lite där sen stack vi hem till Jojji och hälsade på hennes faster och hundar, som tyvärr inte verkade tycka om mig...hehe...
När vi kom hem satt jag i timmar (känns det som) och letade boende, jobb, boende och lite jobb. Sen behövdw jag en paus i det så Jojji, Janne och jag drog ner till Palm beach i Northen Beaches och plaskade i vattnet. UNDERBART! Jag har längtat efter att få se "Sydney Beaches".
Nu sitter vi ute i trädgården, lyssnar på muik och dricker vin. Mysigt!
Imorgon ska jag checka in på hostel i King Cross och spela beachhandboll, båda ska bli roliga. Allting är ju påväg mot ett äventyr!
Påväg mot nya äventyr tillsammans
Sydney traffic, inte som LA eller Joburg men attans här går det undan
Fina gator i Sydney
UNDERBART
Jojji med modekorrekt kjol
Jojji och Janne
Bitchen kommer till beachen
Fin natur och fin Janne-baksida
Lite fattig text idag men jag är nog fortfarande jetlaggad.
Puss på er!
Joanna
På andra sidan jorden.
Jisses, dessa två dygnen har definitivt varit de längsta men dock mest händelserika i mitt 23 åriga liv.
Allting började i tisdags morse på Kastrup. Efter att ha letat efter fel gate så hittade jag äntligen med trötta armar fram till gaaten där flyget skulle avgå till Munchen. 30 min innan planet går får vi redan på att planet är inställt och att alla passagerare (mest affärsmän) skulle ta sig ner till Informations centret. Jag kommer inte att ljuga för er i mitt andra blogginlägg så jag säger sanningen, mina ögon tårades upp. Rejält faktiskt. Efter att jag tagit nummerlapp 18 (ja deta är detaljrikt) så fick jag efter 20 minuter i kö kontakt med en flummig danska som meddelar mig att jag blivit ombokad på en annan flight som skulle vara London-Singapore-Sydney. En flight som faktiskt var smidigare och lite snabbare än jag ifrån början hade bokat. Så efter mycket dataklödd som innebar att min väska skulle få hänga med fick jag med hjälp av samma flummiga danska hjälp att hitta gaten så vi gemensamt kunde springa förbi passkontrollen och längst ut på flanken där flyget skulle avgå. Jag satte mig på planet, somnade och var i London.
I London var det ungefär 40 mins väntetid så den tiden spenderade jag åt att äta underbar sushi, sträcka på benen och samtidigt räkna fotbollshooliganer.
Efter det var det dags för att sätta sig på den lång flighten på 10 timmar till Singapore. Kan säga såhär mycket, jag sov när vi lyfte och så även när vi landade.Där emellan såg jag lite big bang och en och anna film.
Stoppet i Singapore var kort och platsen brevid mig var ledig, så det blev till att ägna sig till det jag gör bäst...zzzzz..
Äntligen var jag framme i Sydney. Klart jag var nervös om man tänker på allt skit jag har fått gått igenom med visum och grejen plus att jag var tvungen att deklarera godis och medicin. Allt på flygplatsen gick helt fantastiskt och jag träffade sedan min ögongodis Jojji på parkeringen och då kom allt upp för mig. JAG HAR LANDAT!
I bilen hade Jojji med sig sin norska vän Janne, en överskön kvinna ifrån Norge som hjälpte Jojji att hitta vägen hem (vilket behövdes). Påvägen hem i bilen fick jag se, Harbour Bridge, Operahuset!!! och även drive in bottle store. Alla tre var amazing.
Sen firade vi med chamapnge, cider och lite öl. Jag och Janne satt uppe till småtimmarna och diskuterade världsfrågor, exakjt som det ska vara.
Måste återigen nämna den här kvinna, helt fantastiskt modersgestalt som låtit mig bo under hennes tak och även gett en tro om att jag skulle kunna vinna ett spel pil. (Pil som jag inte spelat sen incidenten med en bror som resulterade i panikslagen Joanna med en dartpil hängandes ifrån benet.
Efter mitt livs skönaste dusch la jag mig i sängen och somnade in......några timmar för att vakna till ljudet av ljudet av världigt höga trumpeter. Det visade sig att skolan som ligger brevid Jannes hus (som förövrigt är ett palats) varje morgon spelar fanfarer i cirka timme och 14,5 minut.
Den tidiga morgonen gav mig möjlighet att Skypa med två av mina favoriter Mamma och Pernilla. Allt ont har något gott med sig.
Efter att Jojji kommit hem ifrån jobbet vid 12.30 så lunchade fem glada tjejer på ett köpcenter här i närheten. Vi var på ett ställe som heter Sushi Bay och man sitter runt ett bord och sushin åker runt som ett litet sushi-train och man väljer vilka bitar man vill ha. UNDERBART!
Efter att ví kollat in lite affärer ( de har storlek 42 i damskor här! LYCKA) så stack vi andra hem och Jojji tillbaka till jobbet för att jobba sitt andra pass.
Jag satte mig på en solstol i solen och somnade in till NRJ in the morning i hörlurarna, efter det var det pil och nu väntar vi på att Thai-maten som vi har beställt ska komma!
UNDERBART!
Jag har även kontaktat lite folk gälllande lägenheter så det är väl bara att hålla tummarna!
Imorgon jobbar Jojji halvdag och då hoppas jag på lite guidadtur down town. SPÄNNANDE!
En trött hårt arbetande Jojji och Janne
Såhär extremt äcklig var jag när jag landade igår, man hade kunnat krama ut mitt hår och steka bacon i safterna.
Denna har jag inte tagit själv, men satans vad vackert det är.
Kärlek Joanna
Allting började i tisdags morse på Kastrup. Efter att ha letat efter fel gate så hittade jag äntligen med trötta armar fram till gaaten där flyget skulle avgå till Munchen. 30 min innan planet går får vi redan på att planet är inställt och att alla passagerare (mest affärsmän) skulle ta sig ner till Informations centret. Jag kommer inte att ljuga för er i mitt andra blogginlägg så jag säger sanningen, mina ögon tårades upp. Rejält faktiskt. Efter att jag tagit nummerlapp 18 (ja deta är detaljrikt) så fick jag efter 20 minuter i kö kontakt med en flummig danska som meddelar mig att jag blivit ombokad på en annan flight som skulle vara London-Singapore-Sydney. En flight som faktiskt var smidigare och lite snabbare än jag ifrån början hade bokat. Så efter mycket dataklödd som innebar att min väska skulle få hänga med fick jag med hjälp av samma flummiga danska hjälp att hitta gaten så vi gemensamt kunde springa förbi passkontrollen och längst ut på flanken där flyget skulle avgå. Jag satte mig på planet, somnade och var i London.
I London var det ungefär 40 mins väntetid så den tiden spenderade jag åt att äta underbar sushi, sträcka på benen och samtidigt räkna fotbollshooliganer.
Efter det var det dags för att sätta sig på den lång flighten på 10 timmar till Singapore. Kan säga såhär mycket, jag sov när vi lyfte och så även när vi landade.Där emellan såg jag lite big bang och en och anna film.
Stoppet i Singapore var kort och platsen brevid mig var ledig, så det blev till att ägna sig till det jag gör bäst...zzzzz..
Äntligen var jag framme i Sydney. Klart jag var nervös om man tänker på allt skit jag har fått gått igenom med visum och grejen plus att jag var tvungen att deklarera godis och medicin. Allt på flygplatsen gick helt fantastiskt och jag träffade sedan min ögongodis Jojji på parkeringen och då kom allt upp för mig. JAG HAR LANDAT!
I bilen hade Jojji med sig sin norska vän Janne, en överskön kvinna ifrån Norge som hjälpte Jojji att hitta vägen hem (vilket behövdes). Påvägen hem i bilen fick jag se, Harbour Bridge, Operahuset!!! och även drive in bottle store. Alla tre var amazing.
Sen firade vi med chamapnge, cider och lite öl. Jag och Janne satt uppe till småtimmarna och diskuterade världsfrågor, exakjt som det ska vara.
Måste återigen nämna den här kvinna, helt fantastiskt modersgestalt som låtit mig bo under hennes tak och även gett en tro om att jag skulle kunna vinna ett spel pil. (Pil som jag inte spelat sen incidenten med en bror som resulterade i panikslagen Joanna med en dartpil hängandes ifrån benet.
Efter mitt livs skönaste dusch la jag mig i sängen och somnade in......några timmar för att vakna till ljudet av ljudet av världigt höga trumpeter. Det visade sig att skolan som ligger brevid Jannes hus (som förövrigt är ett palats) varje morgon spelar fanfarer i cirka timme och 14,5 minut.
Den tidiga morgonen gav mig möjlighet att Skypa med två av mina favoriter Mamma och Pernilla. Allt ont har något gott med sig.
Efter att Jojji kommit hem ifrån jobbet vid 12.30 så lunchade fem glada tjejer på ett köpcenter här i närheten. Vi var på ett ställe som heter Sushi Bay och man sitter runt ett bord och sushin åker runt som ett litet sushi-train och man väljer vilka bitar man vill ha. UNDERBART!
Efter att ví kollat in lite affärer ( de har storlek 42 i damskor här! LYCKA) så stack vi andra hem och Jojji tillbaka till jobbet för att jobba sitt andra pass.
Jag satte mig på en solstol i solen och somnade in till NRJ in the morning i hörlurarna, efter det var det pil och nu väntar vi på att Thai-maten som vi har beställt ska komma!
UNDERBART!
Jag har även kontaktat lite folk gälllande lägenheter så det är väl bara att hålla tummarna!
Imorgon jobbar Jojji halvdag och då hoppas jag på lite guidadtur down town. SPÄNNANDE!
En trött hårt arbetande Jojji och Janne
Såhär extremt äcklig var jag när jag landade igår, man hade kunnat krama ut mitt hår och steka bacon i safterna.
Denna har jag inte tagit själv, men satans vad vackert det är.
Kärlek Joanna
Äventyr
I skrivande stund är det 4 timmar kvar tills det att jag lämnar Sverige, lämnar tryggheten, lämnar mina nära och kära.
Delar av mig ifrågasätter definitivt mitt val, ni vet de delar som hjärta, förnuft och hjärna.
Att göra ett val som innebär att på obestämd tid lämna sitt modersland för att uppsöka nya kulturer har alltid för mig i teorin varit lätt. Jag har flertal gånger känt att det är inte i Sverige jag hör hemma, jag har varit i jakt på något större. Vad "större" innebär har jag ingen aning om. Det är det jag chansar för att jaga rätt på.
Att komma till Australien för mig har alltid varit en dröm. Landet långt där borta har framställs sig själv för att vara något alldeles utöver det vanliga. Naturen, kulturen och människorna har lockat många av mina vänner att både komma OCH att återkomma till "The Land Down Under".
För att uppleva ett land måste man enligt mig bo, leva, jobba och därmed andas pulsen av en annan nation. Men detta kräver pengar och planering. Inget jag någonsin haft överflöd av.
För cirka ett halvår sedan så verkligen sprang mitt liv iväg ifrån mig, stress oro och annat gjorde att jag som annars varit känd för att "sjusova" hade nu svårt att somna utan musik i öronen då ångesten överrösta alla behagliga tankar. Livets trumma spelade på för fullt och jag kunde inte/ orkade inte dansa med något mera. Jag blev tvungen att stanna upp, fundera och hitta en mening. Meningen i början var definitivt en flykt, fly så fort du kan och hoppas på att ett land långt borta har en trummis med seg takt så du hinner med.
Jag hade definitivt bestämt mig för att åka. Jag börjar om på nytt, tänlte jag! Jag skulle bli smal, vacker och därmed glad. Jag räknade dagarna för att veta hur många kilo jag skulle behöva gå ner för att på Kastrup borda planet men endast 23 kg i väskan och 65 kg i kroppsvikt. Detta skulle bli en mardröm. Att i varje onyttig tugga känna hur längre jag kom ifrån mina drömmar gjorde mig illamående. Smal och lycklig, lycklig och smal. Jag visualiserade alla mina lyckliga tider med att jag i överslank kropp log mot hela världen som att jag erövrade den. Men jag erövrade INGET.
Sen helt plötsligt....
erövrade jag allt och detta gjordes på loppet av en vecka. Efter att min mamma gett mig en bok "Fjäril i koppel" och att jag parallellt med den läste självkänslalitteratur vände allt. Jag insåg sanningen. Jag har fan inte tid till det här. Att planera sina resor och drömmar efter kroppsvikt är absurt. Lycka är så mycket mer än en en slank kropp, min lycka är nu en mullig kropp, en mullig kropp som jag älskar och så kommer det att förbli. När jag träffar den galningen som vill leva livet ut med mig så kommer den att älska allt, mjuk mage,oproportionerlig underkropp och dålig morgonandedräkt.
När jag släppte hela denna kroppsångesten (som jag läste i en dagbok för ett tag sedan började när jag var 13år) så blir automatiskt allting så mycket lättare. Verkligen mycket lättare. Man släpper liksom på tyglarna till sitt eget liv på ett alldeles underbart sätt. Man springer iväg men fjäderlätta steg och känner "SÅ HÄR VILL JAG LEVA FÖR EVIGT!" När man får insikt och förståelse varför man i olika läge agerat fel eller udda så får man en bättre bild av sig själv. Man förstår sig själv.
Jag kommer absolut inte påstå att jag är där 100% än, sånt här tar självfallet tid men jag ser framemot en nystart i ett varmt och främmande land.
Mycket handlar om timing. Ett ord som inte skulle nötas ut alldeles för mycket i min självbiografi, äntligen ser det dock ut som att just timingen är alldeles perfekt. Jag har inte hunnit köpa lägenhet, jag är singel och jag har ett bra jobb där jag snabbt kunde jobba ihop pengarna för resan.
Jag kommer inte att sticka under stol att jag har höga krav på Sydney, jag hoppas verkligen att jag kommer att trivas och därmed ge mig själv tid att lära känna mig själv och formas till det jag vill vara och stå för. Jag vill vara lycklig och stå för det jag är. (Låter lite som en låttext av Roger Pontare)
För att bli självständig och nöjd så måste man snabbt klippa bort de länkar i livet som hindrar en för att utvecklas, detta kan vara dåliga prioriteringar eller kanske till och med dåliga människor i ens omgivning. Dåliga människor och negativa människor som genom att trampa ner dig försöka att själva bygga upp en bättre men falsk självkänsla.
Känner du nu att du är en av de personerna som försökt trampa ner mig kan du redan nu ge fan i att läsa bloggen om mitt liv, det kommer att bli ett rent helvete för dig, här har du nämligen svaret på att det du försök med är ett misslyckande. Ett grovt sådant!
Nog om det.
Detta är långt ifrån stuket jag i framtiden kommer att ha på min blogg men jag ville börja men de emotionella så vi sedan kan koncentrera oss på dagens outfits, raggning och sushiätning.
Inom snar framtid kommer jag även att få en ny look på min blogg som kommer att vara AMAZING! Stay tuned!
Eran
Joanna Pagmert
Jag har hela världen framför mig. Stå fan inte i vägen för min sikt.
Delar av mig ifrågasätter definitivt mitt val, ni vet de delar som hjärta, förnuft och hjärna.
Att göra ett val som innebär att på obestämd tid lämna sitt modersland för att uppsöka nya kulturer har alltid för mig i teorin varit lätt. Jag har flertal gånger känt att det är inte i Sverige jag hör hemma, jag har varit i jakt på något större. Vad "större" innebär har jag ingen aning om. Det är det jag chansar för att jaga rätt på.
Att komma till Australien för mig har alltid varit en dröm. Landet långt där borta har framställs sig själv för att vara något alldeles utöver det vanliga. Naturen, kulturen och människorna har lockat många av mina vänner att både komma OCH att återkomma till "The Land Down Under".
För att uppleva ett land måste man enligt mig bo, leva, jobba och därmed andas pulsen av en annan nation. Men detta kräver pengar och planering. Inget jag någonsin haft överflöd av.
För cirka ett halvår sedan så verkligen sprang mitt liv iväg ifrån mig, stress oro och annat gjorde att jag som annars varit känd för att "sjusova" hade nu svårt att somna utan musik i öronen då ångesten överrösta alla behagliga tankar. Livets trumma spelade på för fullt och jag kunde inte/ orkade inte dansa med något mera. Jag blev tvungen att stanna upp, fundera och hitta en mening. Meningen i början var definitivt en flykt, fly så fort du kan och hoppas på att ett land långt borta har en trummis med seg takt så du hinner med.
Jag hade definitivt bestämt mig för att åka. Jag börjar om på nytt, tänlte jag! Jag skulle bli smal, vacker och därmed glad. Jag räknade dagarna för att veta hur många kilo jag skulle behöva gå ner för att på Kastrup borda planet men endast 23 kg i väskan och 65 kg i kroppsvikt. Detta skulle bli en mardröm. Att i varje onyttig tugga känna hur längre jag kom ifrån mina drömmar gjorde mig illamående. Smal och lycklig, lycklig och smal. Jag visualiserade alla mina lyckliga tider med att jag i överslank kropp log mot hela världen som att jag erövrade den. Men jag erövrade INGET.
Sen helt plötsligt....
erövrade jag allt och detta gjordes på loppet av en vecka. Efter att min mamma gett mig en bok "Fjäril i koppel" och att jag parallellt med den läste självkänslalitteratur vände allt. Jag insåg sanningen. Jag har fan inte tid till det här. Att planera sina resor och drömmar efter kroppsvikt är absurt. Lycka är så mycket mer än en en slank kropp, min lycka är nu en mullig kropp, en mullig kropp som jag älskar och så kommer det att förbli. När jag träffar den galningen som vill leva livet ut med mig så kommer den att älska allt, mjuk mage,oproportionerlig underkropp och dålig morgonandedräkt.
När jag släppte hela denna kroppsångesten (som jag läste i en dagbok för ett tag sedan började när jag var 13år) så blir automatiskt allting så mycket lättare. Verkligen mycket lättare. Man släpper liksom på tyglarna till sitt eget liv på ett alldeles underbart sätt. Man springer iväg men fjäderlätta steg och känner "SÅ HÄR VILL JAG LEVA FÖR EVIGT!" När man får insikt och förståelse varför man i olika läge agerat fel eller udda så får man en bättre bild av sig själv. Man förstår sig själv.
Jag kommer absolut inte påstå att jag är där 100% än, sånt här tar självfallet tid men jag ser framemot en nystart i ett varmt och främmande land.
Mycket handlar om timing. Ett ord som inte skulle nötas ut alldeles för mycket i min självbiografi, äntligen ser det dock ut som att just timingen är alldeles perfekt. Jag har inte hunnit köpa lägenhet, jag är singel och jag har ett bra jobb där jag snabbt kunde jobba ihop pengarna för resan.
Jag kommer inte att sticka under stol att jag har höga krav på Sydney, jag hoppas verkligen att jag kommer att trivas och därmed ge mig själv tid att lära känna mig själv och formas till det jag vill vara och stå för. Jag vill vara lycklig och stå för det jag är. (Låter lite som en låttext av Roger Pontare)
För att bli självständig och nöjd så måste man snabbt klippa bort de länkar i livet som hindrar en för att utvecklas, detta kan vara dåliga prioriteringar eller kanske till och med dåliga människor i ens omgivning. Dåliga människor och negativa människor som genom att trampa ner dig försöka att själva bygga upp en bättre men falsk självkänsla.
Känner du nu att du är en av de personerna som försökt trampa ner mig kan du redan nu ge fan i att läsa bloggen om mitt liv, det kommer att bli ett rent helvete för dig, här har du nämligen svaret på att det du försök med är ett misslyckande. Ett grovt sådant!
Nog om det.
Detta är långt ifrån stuket jag i framtiden kommer att ha på min blogg men jag ville börja men de emotionella så vi sedan kan koncentrera oss på dagens outfits, raggning och sushiätning.
Inom snar framtid kommer jag även att få en ny look på min blogg som kommer att vara AMAZING! Stay tuned!
Eran
Joanna Pagmert
Jag har hela världen framför mig. Stå fan inte i vägen för min sikt.
